torsdag 12 november 2009
onsdag 11 november 2009
I failed myself
Idag tränade jag för första gången sedan Dackefejden. Det gick som vanligt bra men jag dog när jag såg mig själv i spegeln. När hände det här? När hände överarmarna? När hände allt annat som är alldeles för runt och stort på min kropp? Va? VA?!
Jag har inte varit så här missnöjd med min kropp sedan sommaren 2004 då jag gick upp 5 kg under en vecka som jag spenderade på Gotland (don't ask me). Det kändes som att alla i det trånga lilla gymmet stirrade på mina stora fula armar och tjocka lår och hade det inte varit för att det var så skönt att träna hade jag sprungit hem gråtandes.
Mina armar har aldrig sett ut så här, jag trodde inte de kunde förfalla på det här viset men det var uppenbarligen möjligt. Resten av kroppen är en enda stor deg den också men jag är van vid lår, rumpa och lite då och då en kula på magen. Men inte armarna. Fy fan alltså.
Min hydda både sporrar och bryter ner mig på samma gång nu och jag vet inte var jag ska ta vägen.
tisdag 10 november 2009
I Love Food
För en tid sedan fanns det en klubb vid namn ILoveFood på en viss community. Det var den bästa klubben av alla klubbar och när jag läser den fina beskrivning vi (okej, mest Mia) knåpade ihop skrattar jag alltid gott. Ni gör det säkerligen inte. Men det ger jag blanka fan i ska ni veta!
Story:
Det var en gång tre flickor i sina bästa år [nja, iallafall en av dom] som tyckte mycket om att äta. Året var 2002, det var höst. Dessa babes, sexbomber, hottingar, coolingar, ja kärt barn har ju många namn, hade en sak gemensamt [ja, egentligen flera men HUVUDSAKLIGEN en]; de gillade att äta. När de träffades så slutade det oftast i köket. Eva och Josse brukade göra smet mitt i natten och sedan sitta och sleva i sig. Efter det satt de och skrev äckliga inlägg på ridklubbens hemsida om hur illa de mådde. Pannkakor morgon, middag och kväll, dålig fantasi är något som utmärker dessa girls i köket. Bara det går att stoppa i munnen så! ;)
Om vi ska återgå till berättelsen. Hösten -02 började dessa flickor mynta uttrycket I Love Food, fråga oss inte när, var och hur, för dessa minnen har alkoholen raderat. I och med detta användande kom också andra innan använda uttryck väl till pass, kolla ovan om ni vill veta vilka. Efter ett tag när uttrycken blivit lite mer etablerade i flickornas vardagsspråk, skapades ett s.k. "hangout" på lodiz.com, namnet var ju givet. Där inskrevs dagens intag, hur vidriga vi varit och hur mycket vi ätit. Detaljerat.
I och med att vi sökte oss till lite finare *smör* delar av internet så flyttade våran [nu väl erkända sekt] I Love Food med. Alltså: denna grupp är huvudsakligen väldigt intern, medlemmarna ska känna sig väldigt exklusiva. Den var från börjat endast till för oss tre, men efter hårt tryck utifrån beslutade vi att ta in medlemmar på prov. Ni skall veta att vi nekat många. Om ni blir nekade, ta det jävligt personligt, vi går tyvärr inte endast på hur mycket du gillar mat.
Josse är den mest dominanta. När hon står i köket så är det ingen ide att försöka påverka vad som händer. Josse kan bli en riktig bitch men då är det bara att bitchslappa henne lite eller se till så att hon får sin dos av den magiska siffran - det är det bästa hon vet förutom mat. Baconröra och pasta är hennes specialité, annars gillar hon skaldjur. Josse är ganska vidrig i övrigt.
Eva är den som är mest glupsk, Josse ligger iofrs inte långt efter, cirka 5 sekunder. Eva brukar säga ganska ofta att hon äter mycket, det stämmer och kan intygas. Ibland tror man inte att hon har något botten. Eva är en jävla besserwisser i köket, tror hon är vääästa kocken! Det enda hon är bra på är att blanda pannkakssmet. Förut var hon värsta tacos-bruden men nu gillar hon allt. Äter inte korv eller skinka, inte heller lurviga björnisar.
Mia är huvudadmin och skapare av teamet. Mia är ganska snygg och sexig, det brukar Eva och Josse säga till henne ganska ofta, sisådär tre gånger per dag i genomsnitt. Mias favoritmat är pasta med pesto, den ska vara hemmagjord! Annars gillar hon mycket pasta i olika former, mammas bouillabaise är också oemotståndlig. Till frukost äter hon choklad.
Det var en gång tre flickor i sina bästa år [nja, iallafall en av dom] som tyckte mycket om att äta. Året var 2002, det var höst. Dessa babes, sexbomber, hottingar, coolingar, ja kärt barn har ju många namn, hade en sak gemensamt [ja, egentligen flera men HUVUDSAKLIGEN en]; de gillade att äta. När de träffades så slutade det oftast i köket. Eva och Josse brukade göra smet mitt i natten och sedan sitta och sleva i sig. Efter det satt de och skrev äckliga inlägg på ridklubbens hemsida om hur illa de mådde. Pannkakor morgon, middag och kväll, dålig fantasi är något som utmärker dessa girls i köket. Bara det går att stoppa i munnen så! ;)
Om vi ska återgå till berättelsen. Hösten -02 började dessa flickor mynta uttrycket I Love Food, fråga oss inte när, var och hur, för dessa minnen har alkoholen raderat. I och med detta användande kom också andra innan använda uttryck väl till pass, kolla ovan om ni vill veta vilka. Efter ett tag när uttrycken blivit lite mer etablerade i flickornas vardagsspråk, skapades ett s.k. "hangout" på lodiz.com, namnet var ju givet. Där inskrevs dagens intag, hur vidriga vi varit och hur mycket vi ätit. Detaljerat.
I och med att vi sökte oss till lite finare *smör* delar av internet så flyttade våran [nu väl erkända sekt] I Love Food med. Alltså: denna grupp är huvudsakligen väldigt intern, medlemmarna ska känna sig väldigt exklusiva. Den var från börjat endast till för oss tre, men efter hårt tryck utifrån beslutade vi att ta in medlemmar på prov. Ni skall veta att vi nekat många. Om ni blir nekade, ta det jävligt personligt, vi går tyvärr inte endast på hur mycket du gillar mat.
Josse är den mest dominanta. När hon står i köket så är det ingen ide att försöka påverka vad som händer. Josse kan bli en riktig bitch men då är det bara att bitchslappa henne lite eller se till så att hon får sin dos av den magiska siffran - det är det bästa hon vet förutom mat. Baconröra och pasta är hennes specialité, annars gillar hon skaldjur. Josse är ganska vidrig i övrigt.
Eva är den som är mest glupsk, Josse ligger iofrs inte långt efter, cirka 5 sekunder. Eva brukar säga ganska ofta att hon äter mycket, det stämmer och kan intygas. Ibland tror man inte att hon har något botten. Eva är en jävla besserwisser i köket, tror hon är vääästa kocken! Det enda hon är bra på är att blanda pannkakssmet. Förut var hon värsta tacos-bruden men nu gillar hon allt. Äter inte korv eller skinka, inte heller lurviga björnisar.
Mia är huvudadmin och skapare av teamet. Mia är ganska snygg och sexig, det brukar Eva och Josse säga till henne ganska ofta, sisådär tre gånger per dag i genomsnitt. Mias favoritmat är pasta med pesto, den ska vara hemmagjord! Annars gillar hon mycket pasta i olika former, mammas bouillabaise är också oemotståndlig. Till frukost äter hon choklad.
Drickerier
Nu har jag fått dille på te. Har redan druckit en kopp och ska nu värma på en andra. Just nu är det här mitt favoritte:
Äggstra
Kommer man någonsin lära sig vad man ska göra med äggen när de kokat klart för att det ska vara så lätt om möjligt att skala dem?
Nä jag tänkte väl det.
Tjejsnack
Så himla knäppt att få mens innan den egentligen ska komma. Det var bara 3 veckor och 4 dagar sen sist vilket är en aning kort då det brukar gå åtminstone 5 veckor mellan mina perioder i vanliga fall. Men jag antar att min kropp tycker det är okej att förskjuta allt en aning med tanke på att den hoppade över en mens i våras. Lite som att ha en tillgodo ungefär.
Tidig mens har i vilket fall resulterat i noll pms vilket är fantastiskt. Det high fivear vi på.
HIGH FIVE!!
måndag 9 november 2009
Det är de små sakerna som gör det
Det absolut bästa med min nya säkerhetsdörr är postboxen. Ja, den som sitter i porten där alla har ett varsitt fack man får hämta sin post från (ja men herregud ni vet vad en postbox är). Varför är det så jävla bra med en postbox då undrar ni? Jo att ha en postbox betyder att man slipper se posten, dvs man slipper se de där små kuverten med tråkiga brev som kallas räkningar som dag efter dag tillsammans med annan tråkig skit ligger på hallmattan när man kommer hem. Nu kan jag helt sonika bara gå förbi postboxen och skita i att tömma mitt fack på flera veckor vilket är helt fantastiskt!
MEN KÄRRINGJÄVEL!!!
Sitter inklämd mot fönstret på bussen med två stora kassar. Bredvid mig sitter en kvinna med ryggsäck på. Det är den hon har kilat fast mig med. Hon frågar inte om det går bra när hon sätter sig ner och kör upp ryggan i fejset på mig och jag bryr mig inte utan fokuserar på mitt twittrande istället.
När min hållplats är inom synhåll och bussen bromsar in säger jag vänligt "ursäkta" så att hon ska hinna flytta på sig när jag ska kliva av, inga konstigheter bara vänligheter. Men ingenting händer. Jag säger "ursäkta" en andra gång. Ingenting händer. Jag säger "ursäkta" en tredje gång och får då svaret:
"Ja men jag ska också av här, hmpf!"
"Det kunde väl inte jag veta" säger jag.
Hon kliver av med sin son, jag kliver av efter och går i samma riktning som dem. Vad är det då jag hör?
"Det kunde väl inte jag veta" härmar hon mig med en förlöjligad bebisröst.
"Skojar du med mig" säger jag men hon bara marscherar vidare med sin son.
"Välkommen hem till Stockholm" surar hon ur sig och då har jag lust att kliva fram och ge henne en fet jävla höger men skiter i det. Jag skiter i att säga något överhuvudtaget med tanke på hennes son.
Vad är det för fel på människan? Jag är schysst och hojtar till att jag ska av så det slipper bli stressig för henne att flytta på sig ifall hon skulle ha suttit kvar och som svar får jag det där? Hur svårt hade det varit att säga att hon skulle kliva av första gången jag sa ursäkta? Inte så värst. KÄRRINGJÄVEL! Antagligen var det fel på henne, på riktigt. När jag gick över vägen var jag så nära att ropa jag har numret till psykakuten, du kan få det om du vill men sket i det, med tanke på hennes son dåra.
Mastodontmåndag?
Det är dåligt med uploads tidigt nu för tiden så ni får hålla ut till eftermiddagen.
söndag 8 november 2009
lördag 7 november 2009
fredag 6 november 2009
Tards gone wild
Glömde bort att jag fick igång mobilen på skrattfesten igår och egentligen hade jag väl önskat att jag glömt bort det för evigt eftersom filmen jag sparat är gräslig. Mitt skratt är besatt av en demon. Till mitt försvar vill jag säga att det blir så när man skrattar så mycket att man inte får någon luft och nästintill dör. Ja, jag höll på att dö igår kväll. Så det så!
Nu har jag gjort det igen
Och eftersom långa låtlistor (låtlistor överhuvudtaget) inte är min starka sida är den här minimal. Den kanske kommer bli längre med tiden men för tillfället är den inte mer än en visknig.
torsdag 5 november 2009
Efter lite huvudräkning har jag kommit fram till att
25% av de jag har legat med är one night stands.
10% av de jag har haft sex med har varit okända killar jag sen aldrig har träffat igen.
Jag har alltså en tendens till att hamna i säng med samma kille flera gånger om.
Vad jag ville ha sagt med det här? Ingen jävla aning.
"Ursäkta jobbar du här?"
"Eh hehe neeej"
Han röjer runt som en jävla virvelvind i affärerna och jag springer efter och städar.
#arbetsskadad
Typ som en tvångströja
Jag borde också tvaga min kropp men istället sitter jag här i sovtröja och försvarets sockor och är bored to death. Nä jag skojja, jag kollar på Bored to Death. Jag måste verkligen få arslet ur vagnen eller ja soffan i det här fallet och röra mig in mot staden.
Not between the sheets
Min säng har varit obäddad i över en vecka nu. Jag vet inte vad det är men jag förmår mig inte att bädda den. Förmodligen är det ångesten som håller mig i ett järngrepp, den gör mig handlingsförlamad.
Update. Känner att jag måste förtydliga mitt lilla inlägg och säga att jag menar att jag inte har bäddat rent i min säng på över en vecka och sover med andra ord utan sängkläder. På bäddmadrassen och kuddar med smink- och dreggelfläckar.
onsdag 4 november 2009
On the big screen
Det letas rekvisita i min garderob och det hittas mycket användbart vilket betyder att halva min klädsamling kanske kommer synas i en film framöver. Sjukt det skulle vara, att se sina kläder i en film inspelad i Indien. Fantastiskt faktiskt!
Jag har fantastiska läsare
Jag försöker att inte åt mig av elaka saker folk skriver men jag tar däremot åt mig av alla som står upp för mig, uppmuntrar mig och är världens bästa, det gör mig rörd.
Här kommer en jättenördig lista på underbara människor. Fler av er och världen skulle var så mycket bättre!
*B*
Emma
HB
Alla jag glömt här i morgonstunden, ni är också finast.
tisdag 3 november 2009
"Ah när du säger det på det viset så"
Hade tänkt skriva något här om hur killar är experter på att göra saker de tycker är okej men som de ändå vill hålla hemligt. Men i kväll får inte ur mig de rätta orden och avslutar bara med att säga så här:
Måste du hålla det hemligt är det inte okej.
Det är möjligt att tjejer är experter på det också men jag har ingen som helst erfarenhet av det.
Sifferlek?
"32:50?"
"Japp."
"6, 12, 18, 24, 25, 26, 27. 27 st."
"Mmkey."
"Den här då?"
"Ska se, 46:50."
"2, 4, 6, 8 ,10, 12, 14, 16, 18, 20, 22, 24, 26, 28, 30, 32, 34, 36, 38, 40, 42, 44, 46, 48, 50, 52, 54, 56, 58, 60, 62, 64, 66, 68, 70, 72, 74, 76, 78, 80, 82, 84, 86, 88, 90, 92, 94, 96, 98, 100, 102, 104, 106, 7, 8. 108 st."
"Yes."
Ja ni förstår nog vad jag pysslar med hela dagen och hela kvällen.
Onormal aktivitet
Jag vaknade mitt i natten (04:02) igen och märkte att lampan vid sängen var tänd. Eftersom jag var så in i helvetes jävla trött somnade jag om nästan med en gång och orkade inte bry mig. Nu när jag klev upp var lampan släckt.
Varför gör jag det här i sömnen? Tänder och släcker lampan alltså.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
