Josefine Johansson

Tänkte att ni skulle följa med mig

2011-03-13T20:14:00.002+01:00

Har länge funderat på någon slags förändring här och när jag inte lyckades skrapa fram en enda liten ny idé kändes en flytt som det bästa alternativet. Jag har därför tagit med mig hela bloggen och flyttat till:

jossex.com

Blir ju världsglad om ni följer med mig och den nya adressen går ju inte att glömma bort. Kan liksom inte bli enklare en så känns det som. Ta med er resväskan och klicka vidare så ses vi på andra sidan!

Puss

Q/A

2011-03-13T14:45:00.006+01:00

Tack för alla frågor! Här kommer svaren som jag hoppas ni blir nöjda med.

Minns du din första kommentar på min blogg?

Eftersom du ej tillkännagav dig kan jag omöjligt svara på denna fråga.

Vem taffsar mest nu när ni sover med varandra?

Med ni antar jag att du menar Malin och mig? Det blir inte mycket taffsande, eller skedande heller för den delen. Men om jag måste svara så blir det väl jag. När jag somnar har jag en tendens att kanske sticka in en fot under Malins täcke osv.

Hur känns det att det är så många som följer dig på twitter?

Det känns fantastiskt kul och surrealistiskt! Att så många vill föjla mitt dravel och liv genom 140 tecken gör mig så glad.

Är du bekräftelseberoende?

Till en viss del. Förut var det mycket värre. Det är min kassa självbild som gör det antar jag, men jag börjar sakta men säkert, i små små etapper, förstå mig själv. Och med det har bekräftelsebehovet börjat sina.

Är du rädd för att bli stalkad av weirda läsare?

Nej. Jag har aldrig tänkt eller tyckt att jag skulle vara speciellt intressant för att någon skulle vilja stalka mig och har aldrig varit anonym på internet. Jag finns överallt fullt ut. Jag har dock haft en person efter mig i omgångar som utger sig för att vara jag och som lurat massvis med folk på internet. När detta kommer fram går han alltid upp i rök så jag har inte kunnat göra något åt det.

Vad var bäst i Thailand?

Öarna Koh Tao och Koh Lanta och deras fantastiska stränder, turkosa vatten, goda mat och avslappnade atmosfär.

Nu när vi var på semester så länge, hur kom det sig att ni inte besökte något annat land?

Vi hade en ganska tight budget och den lämnade inte utrymme för utsvävningar i form av längre resor.

Vilken nationalitet har de störigaste turisterna?

Av de jag stött på, israeler och ryssar.

Varför har man så mycket kläder men bara sånt som är fult?

Pga vårt oerhört modemedvetna samhälle. Trender kommer och går så fort och även fast man inte är någon fashionslav påverkas man ändå. Sen har det väl med våra komsumtionsvanor att göra också, det ska köpas nya saker hela tiden, allt blir tråkigt fort. Spelar ingen roll vad det är, det mesta har ett utgångsdatum. Jag skulle dock tipsa dig om en neutral basgarderob och bara spetsa den med enstaka plagg du gillar för stunden.

Rött eller vitt vin?

Det beror helt på tillfälle. Men för stunden måste jag nog säga vitt. Har inte alls druckit lika mycket rödvin denna höst och vinter som jag brukar. Var en riktig rödvinsdrickare förr och inte alls förtjust i vitt.

Skulle du kunna tänka dig att springa en mara nån gång?

Nej. Som det ser ut nu finns det inget i min kropp som skulle kunna driva mig till det. Ingen cell i min kropp har det behovet. Springer gärna kortare lopp men en mara, nej.

Varför?

Därför, såklart!

Är du helrakad?

Nästan, men inte helt.

Om vi skulle skaffa en teacup-pig, vad skulle den heta?

Teacup pig såklart!

Vilket kön?

Vet inte hur det är med teacup pigs? Om galt eller sugga är bäst? Skulle behöva ta reda på den informationen först. En liten teacup pig kille låter dock sötast.

Jag har fått för mig att du är singel, därför undrar jag:

Varför är dessa killar så korkade som inte inser vilken härlig person du är? (eller låtsas du bara? ;))

Den person jag framstår som på internet är jag. 100% jag. Kanske är det för att jag är väldigt känslosam och har tampats mycket med mig själv och ångest som gör det? Det kanske är vara jobbigt att vara med en tjej som kan vara väldigt mycket och intensiv? Eller så kanske de helt enkelt inte vågar? Jag har ingen aning? Den här frågan borde ju alla killar svara på!

Hur ser ditt perfekta förhållande ut?

Mycket svår fråga eftersom jag är världens sämsta på förhållanden eller kanske att bli kär i rätt person? Men jag skulle liksom vilja vara så jävla kär. Så kär som jag aldrig någonsin har varit och det liksom känns i hela kroppen att det är något annorlunda. Det skulle givetvis bara gå om killen är lika kär i mig tillbaka men så skulle det vara. Jag vill kunna göra allt med min kille men inte behöva det. Gå ut, träna, umgås med familjer osv, allt ska vi kunna och vilja göra tillsammans men även var för sig. Jag vill vara vän med hans vänner och jag vill att han ska vara vän med mina, inga separata tråkiga liv som vi inte får ta del av. Sen behöver vi inte alls ha alla intressen tillsammans, gör mer än gärna saker för mig själv som inte han pysslar med. Jag kan säga hundramiljoner roliga och tråkiga saker som också borde finnas med men då skulle det här svaret bli en bok på 500 sidor. Men i framtiden vill jag ju ha barn också. Och gifta mig. Och allt sånt där svennigt men fortsätta, och inte glömma, ta vara på varandra även fast livet förändras.

Vilka saker hos dig själv ogillar du?

Min dåliga självbild och allt som kommer på köpet med det, så som ångest, oro och tvångstankar. Och min förmåga att låta sur/arg/förbannad fastän jag inte är det.

Bästa mat?

Älskar all mat. Det är alldeles för svårt att välja! Åååhhhh... fisken på Thai Cat var något av det godaste jag någonsin ätit men om jag ska säga ett par saker så får det bli min egengjorda skagenröra med bakpotatis, spenatsoppa, bra sushi (Ljunggrens), pad thai och massamancurry i Thailand, OST i alla sorter och nu tog det stopp. Jag gillar mat helt enkelt. JÄTTEMYCKET MAT!!!

Beskriv en perfekt helg?

Slutar jobbet vid 18 på fredagen, går och handlar god mat, riktig unnmat, och vin (+ något att dricka till lördagen). Hemmet är nystädat så det är bara att hoppa i duschen och sen sätta igång med maten och vänta på att vännerna kommer över. Äter och dricker gott i gott sällskap och kommer i säng runt 01. På lördagen sover jag ut till minst 11. Om jag hade fått välja hade någon jag tycker om kommit över och kramats med mig hela natten så jag kan plocka fram en riktigt god brunch när magarna börjar kurra. Äta, ligga och dra sig en stund till. Sen ut och träna. Kanske bara ta en promenad eller springtur vid fint väder, annars en sväng till gymmet. Sen hem och duscha och fixa mig inför kvällens galej. På med smink och favoritkläderna för tillfället och sen dra över till någon vän på förfest och efter det ut på klubb och dansa hela natten. Söndagen spenderas bakfull i sängen eller soffan kollandes serier och film. Inte ett finger vill jag lyfta förutom att kanske införskaffa lite bakisföda. Sällskap går bra då också men är inget måste.

Fyra starka kvinnor du ser upp till?

Sarah som är en av mina bästa vänner. Hon är den bästa människan jag känner. Genuint bra och ärlig och jag kan nästan inte beskriva henne med ord. Hon tar alltid ner mig på jorden och säger alltid rätt saker.

Min mamma. Jag förstår inte hur hon gör det, lever med en manlig verison av mig som är snäppet värre. Hon står pall för nästan allting och biter ihop och finns där och fixar och ordnar och är bäst helt enkelt.

Min moster. Jag är mer lik henne än min mamma på många sätt och har därför alltid haft lätt att vara med henne. Fantastisk och härlig och säger precis vad hon tycker och tänker om/till allt och alla.

Gola. Hon har alltid varit min förebild. Inte bara när det kommer till hästsport utan även det vanliga livet. Hon är min storasyster trots att vi inte är släkt. Hon är också, som de andra här ovanför, så himla bra och rättvis och har båda fötterna på jorden.

Pojkvän mörkhårig, rödhårig, ljushårig?

Jag blir knäsvag av pojkar med brunt fint hår. Jag älskar bra hår. Men det är bara något jag tycker om, inte föredrar. Jag bryr mig inte så mycket om hårfärgen på min framtida (hoppas jag) pojkvän.

Bästa resemålet?

New York.

Framtidsyrke?

Jag har 1 år på mig att komma på det. Just nu: ingen aning.

Q

2011-03-07T14:46:00.005+01:00

Eftersom det verkar vara frågestundsstorm i bloggosfären vill inte jag vara sämre. Jag tänker att ni överöser mig med alla möjliga frågor, lätta som svåra, långa som korta. Blir fan svinglad om ni frågar mig vadsomhelst! Något måste ni ju vilja veta eller vara nyfikna på? Eller kanske inte men då kanske ni kan fråga något i alla fall? Orka att jag tigger frågor så att jag kan ha något att skriva om. Nä men det gör jag ju inte, vad pratar jag om? Jag vill verkligen svara på frågor, på rille! Och med tanke på att det kommer bli dåligt med uppdateringar här fram tills jag kommer hem, pga noll wifi, är detta ett ypperligt tillfälle!

Fyra nyanser av mögel eller i det här fallet tre

2011-03-06T17:38:00.006+01:00

Duschmögel, gardinmögel och airconditionmögel. När vi satte på sistnämnda spred sig en ljuvlig doft av unket mögel i vårt lilla rum.

Mögel hit och mögel dit. Vi orkar inte bry oss.

Videoblogg 62 - Husesyn

2011-03-06T17:08:00.001+01:00

Konsten att vara en idiot

2011-03-06T16:19:00.002+01:00

Min kära resekamrat och vän, Malin, har i ett inlägg förklarat vem denna person är som vi irriterat oss på de senaste dagarna. Jag kan ta ganska mycket men när vuxna människor beter sig på det här viset blir jag irriterad och näst intill förbannad. Jag är glad att hon inte kommer finnas i mitt liv något mer.

Tack och hej!

LÄS OM SILLEN HÄR!!!

Citronmeliss

2011-03-05T13:47:00.005+01:00

När det känns precis så. När det sköljer över en och man inte kan stoppa dem; tankarna, bilderna, scenerna. Även fast man inte sett på riktigt så ser man. Allt. Och fan vad ont det gör och fan vilken panik man får och fan vad man bara vill blunda och försvinna. Men det gör man inte. Man spelar upp tankar, bilder och scener igen. Om och om och om och om och om igen tills man tror att det man ser inom sig är sant. Och kniven hugger i hjärtat hundramiljoner gånger och det känns som att inget någonsin kommer att bli bra. Någonsin.

Klädpanik

2011-03-04T19:26:00.006+01:00

Snart är det dags att resa hem. 9 veckor avklarade av 10 och det är inte många dagar kvar tills vi kliver av flygplanet på Arlanda i bara flip flops. Finns en hel del jag längtar hem till men även saker jag inte tycker ska bli särskilt kul, som vädret. Men det värsta måste nog vara att jag inte har ett korvöre på fickan och mina favoritbutiker fullkomligt kryllar av nya kläder och skor i mängder. Tonvis med vårkläder och snart börjar sommarkläderna drälla in och jag kommer inte få en riktig lön förrän den 25:e maj. TJUGOFEMTE MAJ! Hur i hela helvetet ska jag ens kunna gå till jobbet utan att börja grina över alla snygga trendplagg som säljs framför näsan på mig varendaeviga dag? Och Weekday och Monki mitt emot. Jag kommer dö jagharinganyakäderalltärsåjävlasnyggtmenjagfårdetinte döden.

INGET i min garderob borde få tas ut och bäras runt. Har bara gamla tråkiga trasor förutom mina übersköna svarta high waist byxor från Monki. Dem ska jag bära dag ut och dag in i två månader tills jag får köpa något nytt (naken på den övre delen). Kom även precis på att jag inte har några skor. Alla mina skor som är gjorda för vädret hemma är utslitna och behöver nya sulor för de läcker in. Kan alltså inte sätta något på fötterna förutom mina Converse (dock 7 par) (dock att de också kommer läcka in) och kommer se ut som en liten tjockkorv i vad som känns som forever.

MÅSTE KLÄDER VARA SÅ JÄVLA SNYGGA?! Och jag så pank...

Att förflytta sig med backpack i fjärran land

2011-03-01T17:30:00.006+01:00

Jag hävdar bestämt att Malin har skrivit det bästa inlägget någonsin angående runtresandet i Thailand. Det är klockrent.

Läs det för guds skull med en gång, HÄR!

p.s

Det Malin menar med "bläckfiskar, här" är att hon tror att hon ska se dem simmandes bredvid en båt som kan liknas en skärgårdsbåt som går i 25 knop mitt ute på havet där det säkerligen är minst 50 meter djupt.

d.s

Magtröja

2011-02-27T10:39:00.005+01:00

En bild säger mer än tusen ord. Vet inte om jag kan hålla med om det men för tillfället vet jag inte vad jag ska skriva eller hur jag ska skriva så jag matar bilder istället. Här är tre vackra på mig i gårdagens smink, magtröja, ruffsigt dust-it-hår. Känner mig precis som jag ser ut. SLITEN!

Gåshud över hela min kropp

2011-02-27T08:45:00.001+01:00

Nu drar vi på festival

2011-02-26T17:24:00.004+01:00

KÄNN PEPPEN!

Mvh försöker leka sexyyyy :))))))))

Lek med liten flytmadrass

2011-02-26T10:22:00.004+01:00

Den senaste veckan på Koh Tao har spenderats på detta vis; solandes i vattnet på flytmadrass. Kan faktiskt inte riktigt beskriva hur skönt det är. Ni får försöka föreställa er.

Videoblogg 61 - Valpattack

2011-02-26T10:06:00.001+01:00

Videoblogg 60 - Morgonstund

2011-02-24T04:09:00.001+01:00

Notera hur jag sakta men säkert har smittats av Josefine och Annalinn. Blir helt full i skratt av det.

Går av på mitten

2011-02-22T14:06:00.003+01:00

Har folkabstinens. Specifika folk.

Erika

Jocke

Anna-Karin

Benjamin

Linnea

Jenny

Sarah

Mamma och pappa + taxarna

Solnedgång

2011-02-20T12:33:00.003+01:00

Sairee Beach, Koh Tao.

Ett av mina bästa ställen på jorden.

Dream a little dream

2011-02-15T13:41:00.001+01:00

Drömmen ligger kvar som en ond slöja över mina sinnen. Hjärtat krampar efter att ha kämpat i vad som känns som en evighet.

Du har lämnat mig. För henne. Och vad jag än gör och hur mycket jag än försöker hånar ni mig med er närvaro, gör mig till åtlöje, som om lämnandet inte varit utplånande nog.

Tankarna hålls kvar men sakta men säkert skingras dem, glider iväg, låter andra tankar falla på plats. Tiden går men den svaga glöden i mitt hjärta vägrar slockna.

Videoblogg 59 - Sjuk

2011-02-15T13:05:00.001+01:00

Cats and dogs

2011-02-13T14:21:00.002+01:00

Sista dagen på Koh Lanta besökte vi Lanta Animal Welfare som är en organisation som jobbar för att djuren här ska få ett drägligare liv på ön. Hit kommer hemlösa djur som behöver tas om hand och alla som jobbar och hjälper till gör det ideellt. De får pengar till mat och andra saker som behövs enbart från donationer. Kolla in hemsidan om ni vill veta mer. Kanske skänka några gamla hund eller kattprylar som ligger och skräpar hemma eller så? Det är bara att skicka över. Om man förresten vill vara volontär får man gratis boende, mycket bra.

Vi gullade med små och stora valpar, klappade katter, matade apor och fick spana in hela huset med operationsbord, hundstall osv. Om vi ville hade vi fått gå på promenad med dogsen som stod näst på tur på "promenadlistan" men vi följde med på matstund med aporna istället.

Förkyldis

2011-02-11T18:02:00.006+01:00

När man är förkyld som jag är får man ligga inne en stund och kolla på serier i knäppa lakan och äta mjuka sesamkakor och dricka världens godaste Fanta ur glasflaska med sugrör.

Mästerkocken Johansson

2011-02-11T17:11:00.007+01:00

Igår var vi på matlagningskurs och det är något av det mest värda jag någonsin gjort. Vi fick lära oss om thailändska kryddor och örter och om de fyra s:en - sweet, salty, sour och spicy, om hur man "dödar" vitlök, chili och alla möjliga olika rötter, hur man tillreder ingredienser som "eat" eller "don't eat" och mycket mer.

Under en hel eftermiddag och kväll lärde vi oss detta och vi lagade självklart mat också. Kvällen till ära fick vi lära oss att göra masaman curry paste (har recept på fyra olika currypastor med hem), phad thai, papaya salad, sweet and sour chicken/fish, deep fried thai basil och stir fried morning glory och jag kan säga er att det var nog det godaste jag lagat i hela mitt liv. Phad thaien var fantastisk och den sötsura såsen som var mer som en karamelliserad sky var från himmelriket!

Ska bli spännande att se om affären i Liljeholmen har en del råvaror vi behöver, men det tror och hoppas jag. Vissa saker göra man ju själv, som tamarindsås. Åh vad jag längtar tills vi får komma hem och bjuda er på världens godaste thaimat.

Om ni åker till Koh Lanta kan jag varmt rekomendera Time for Lime där vi gick vår kurs. De har öppet tis - sön och har olika menyer med 5 olika rätter varje dag. Det är bara välja det man är mest intresserad av att lär sig laga.

Phad thai före

Pad thai efter (+ papaya salad)

Sweet and sour före

Sweet and sour efter (+ stir fried + thai basil)

Har spenderat dagen så här

2011-02-08T15:56:00.004+01:00

Pust och stånk

2011-02-06T18:54:00.005+01:00

Jobbiga saker:

när kort från kortleken hamnar i fukt från ölflaskorna på bordet och klibbar ihop
när jag doppar mig och solkrämen rinner ner i ögonen
när sanden är stekhet och jag måste springa ner i vattnet för att inte bränna fötterna
när jag måste springa ner i vattnet pga stekhet sand och bikinin typ åker av
när jag läser i vattenbrynet och det kommer en våg och blöter ner min bok
när det tar lång tid att beställa mat för all mat är så jävla god och jag inte kan bestämma mig

När jag var liten

2011-02-04T18:32:00.006+01:00

På ett alldeles för långt avstånd hör jag din stora nyckelknippa skramla när du kommer gåendes från garaget. När jag vet att du precis tagit ett stort kliv över guppet och är i höjd med tvättstugan kastar jag mig ut från vår tomt och springer det fortaste jag kan mot dig och din famn. Hela ditt ansikte spricker upp i det härligaste leendet och du går ner på ditt ena knä och fångar mig när jag kommer flygande som en liten bräcklig fågel. Jag sticker mig på en skruvmejsel, eller kanske ett sånt där elmätarinstrument, men det gör ingenting. Det finns inget som kan göra något när du bär mig i din stora famn.

Du är min bästa pappa.

För alltid.

Videoblogg 58 - Hotellrummet

2011-02-04T13:29:00.001+01:00

Ett dopp i det blå

2011-02-03T03:17:00.005+01:00

Igår på Monkey Beach, Koh Phi Phi.

Videoblogg 57 - Bulle?

2011-01-31T19:03:00.001+01:00

Vill du bli min facebookvän?

2011-01-29T17:41:00.007+01:00

Här följer någon form av mailkonversation med okänd kvinna på Facebook. För ett par dagar sedan skickade hon en vänförfrågan till mig och då skickade jag ett mail där jag frågar vem hon är eftersom hon kunde ha varit någon jag möjligtvis känner men ej kommer ihåg pga svikande minne. Så var dock inte fallet. Nåväl, jag blev lite ställd och fulliskratt över hur detta utvecklades och undrar bara, hur tänker ni när ni ser detta? Kan även påpeka att jag ej svarat på hennes tre sista mail och att en del mail (ett par i början och något i slutet) ser lite konstiga ut då hon skrivit dem i ämnesraden och inte i själva textrutan.

Utan sol på denna ö försmäktar vi

2011-01-24T10:48:00.005+01:00

Om man (jag) skulle ta och skriva ett par rader. Dock att man (jag) inte har en enda aning om vad man (jag) ska skriva. Vädret suger för andra dagen i rad så idag har vi suttit på en restaurang med våra dattys hela dagen. Hela lilla familjen. Vi har även bestämt att dra från Koh Tao på onsdag och ner till Phuket där solchanserna verkar vara störst. Ej Patong. Aldrig Patong igen. Det blir någonstans mellan Karon och Kata Beach istället. Intressant. Vi ska även ut på lite äventyr som typ besöka Phuket Town där jag faktiskt aldrig varit. Dbk.

Shit vad tråkig jag känner mig nu. Borde videoblogga stället, då blir ett sånt här inlägg lite roligare men det är alldeles för mycket ljud här på Sairee Cottage. Ni får ett par fula bilder på mig istället. Min namne är dock het som vanligt.

Videoblogg 56 - Sunset

2011-01-22T08:31:00.000+01:00

Dock att denna film gjordes igår kväll. Ba så ni vet.

Hjärtsnörp

2011-01-20T13:41:00.004+01:00

När jag känner suget i hjärttrakten dra sig närmre och närmre den punkt där det känns allra mest och känslorna försvinner i avgrundsdjupet och slukas av mörkret börjar jag gråta. Tysta tårar rullar återigen nedför min kind. Denna känslostorm som svider likt ett brinnande klot och som bara går upp i rök och trots att det bara lämnar ömma kanter kvar är vetskapen om det starka jag nyss kände så påtaglig att jag fortfarande känner det överallt, i hela mig.

Så ont det kan göra att inte få älska.

Videoblogg 55 - Chill

2011-01-19T04:33:00.001+01:00

Videoblogg 54 - Koh Tao

2011-01-17T10:42:00.001+01:00

B to the akis

2011-01-17T09:23:00.004+01:00

Tillstånd jag ej klarar av i detta land: bakfylla.

Blir så jävla dålig, finns ej ord. Kanske beror på den mängd alkohol jag får i mig under kvällen/natten men ändå! Är helt jävla sänkt och dagen blir förstörd. Har först nu börjat komma tillbaka från de döda och ska strax äta en kycklingsallad och till det dricka en bananshake. Hoppas det kommer göra susen.

Igår skulle jag ta det lugnt men det slutade i buckethävning utan dess like. Ej bra för denna kropp. I kväll blir det dock lugnt, det kan jag garantera.

Tröttsamt

2011-01-14T12:57:00.003+01:00

Är sur över att inte må riktigt bra. Halsen konstlar, balanssinnet har kajkat ihop och så är jag förjävla trött hela tiden. Orkar inte flänga runt mer just nu så det ska bli skönt att dra till Koh Tao imorn och stanna där i 3 veckor. Kanske lyckas jag bli frisk då?

Kittens

2011-01-11T18:28:00.001+01:00

Vid ett matställe håller fyra kattungar, tre veckor gamla, hus. Så små och så söta. Vi har döpt dem:

Dock att

doc Cat

Dough cat

Dockat

Förändring

2011-01-11T18:21:00.004+01:00

Ibland sköljer den över mig, saknaden att vara du och jag, jag och du. Tysta tårar rullar nedför min kind och torkar ut innan de når kindbenet. Du finns fortfarande kvar i mitt hjärta fast inte på samma sätt och jag saknar det. Även fast det är skönt att det blivit som det nu är, slippa all smärta och sorg och bara vilja finnas där och finnas kvar. I mitt hjärta har du alltid en plats.

Thai telephone

2011-01-10T18:51:00.003+01:00

Om ni känner för att ringa mig går det bra på mitt nya thainummer.

+66803899240

Jag antar att första nollan ska bort och ersättas med +66 eller 0066. Ni kan ju testa att skicka ett mess eller två så ser vi om de kommer fram.

Puss och kram

This is miss Captain speaking

2011-01-10T18:30:00.005+01:00

På långresan över med Finnairs flight AY 89, en Airbus A340, hade vi en cockpit full med kvinns. Jajamensan. Både kapten och styrman var tjejer. Så himla cool. Jag har aldrig flugit med en kvinnlig pilot förut och nu blev det dubbelt upp!

Känns på något vis imponerande.

När livet passerar i revy

2011-01-10T17:53:00.000+01:00

Just precis nu känner jag mig rädd för allting. Allt. Dödsångest deluxe. Det tack vare att jag igår lyckades bränna mig ordentligt på ryggen/bröstet och idag fick någon typ av allergisk soleksemreaktion idag runt lunchtid. Det började klia på halsen och sen kände jag mig svullen och efter det var det som att hela halsen kändes dubbelt så tjock. Cirkus 3 minuter tog detta. Paniken, den fullständiga paniken att känna halsen svullna. Trodde jag skulle dö.

Mina bästa vänner sprang runt och letade hjälp och läkare men på Long Beach fanns det inget att hämta så det blev long tail i ilfart (eller ja så fort som det kan gå) till sjukhuset på Phi. De undersökte mig lite, gav mig en spruta, ett par piller och när jag kände mig bättre fick jag gå hem. Ett av pillren var lugnande och det fick mig att däcka som en strandad val i sängen och jag sov bort hela eftermiddagen.

I vanliga fall håller jag mig lugn eftersom jag alltid går runt med allergimedicin i form av piller och annat. Men inte denna gång. Jag har dock införksaffat inhalator och kan nu försöka slappna av men det är svårt. Har sen jag vaknade efter eftermiddagsdimman varit jätteskärrad och haft svårt att inte tänka på vad som kunde ha hänt om det blivit värre. Nu blev det inte det men ångesten är svår att hålla under kontroll just nu. Grinat sjuhundrafemtioelva gånger har jag så klart gjort som den lipsill jag är, kan bara inte hjälpa det.

Nåväl. Ska hålla mig i skuggan tills min bränna lagt sig och även kleta in mig i spf 50, ha t-shirt på mig när jag måste ta ett dopp i havet unt so weiter. Vår plan har ju varit att åka ner till Koh Lipe men som det känns nu vågar jag inte det eftersom det är mindre bebott än Phi Phi där nere och det stressar mig. Kanske tar vi Lipe i en senare veva istället när jag inte sitter här och halvskakar av bara tanken på att befinna mig på en öde plats. Så får det bli.

Annars är Thailand som vanligt och jag älskar det fastän jag har grym hemlängtan just nu. Men det går strax över. Det är den där ovillkorliga tryggheten där hemma som gör att jag är längtig. Ska finna en del av den här istället, så det så.

Videoblogg 53 - Mot Thailand

2011-01-06T09:15:00.000+01:00

Tack alla fina hjärtan

2011-01-05T14:20:00.006+01:00

Blir alldeles varm och glad i hjärtat när jag tänker på hur många det var som kom och spenderade kvällen med oss igår. Tänk att det finns så många fina människor i mitt liv och tänk om alla hade kunnat följa med oss, vilken fest!

Tack än en gång för igår!

Sarah Erika Anna-Karin Linnea Maria Jonathan Jacob Jenny Evelina Hanna Per-Anders Kaveh Rickard Tova Sandra Jonathan Emma Jeanna Josefine Linnea Jesper Glenn Glenn Hannah Elin Christoffer Maria Thomas David Martin Sara Kalle Sofia Sofia Johanna Adam Linn Malou Frida

Och så jag och Malin då förstås.

God natt

2011-01-04T00:58:00.004+01:00

Planeringsmani är vad jag just nu lider av. Eller vad man även kan kalla min form av resfeber. Det finns egentligen inte speciellt mycket kvar att planera förutom allt småfix. De sista sakerna (typ asmycket) ska köpas, maila skolan, leta fram saker i förrådet, hämta grejer hos päronen + äta middag med päronen, checka in oss på flyget och paxa bra platser, kanske leta upp något jävla hotell för första natten (eller inte). Packa ryggsäcken med mitt kommande tvåmånadersliv osv etc.

Allt det räcker för att min hjärna ska gå på högvav och leda till insomnia. Så här sitter jag. Vägrar gå och lägga mig förrän jag håller på att stupa. Igår tog det cirkus 2 timmar innan jag somnade och sen vaknade jag nonstop med stressade tankar. Ni tycker säkert att jag ska ta ett chill pill men det FUNGERAR INTE! Nåväl, jag kan stå ut med ytterst lite sömn ett par nätter så jag kan sova gott på planet som ska ta mig över halva jordklotet.

Ge mig

2011-01-04T00:47:00.004+01:00

http://threewords.me/jossex

Oh the lulz på detta nattliga inlägg.

Videoblogg 52 - 2011

2011-01-01T14:05:00.001+01:00

Amen vafan

2010-12-30T22:23:00.003+01:00

Raderade precis ett helt jävla inlägg med värdelösa frågor jag suttit och svarat på i cirkus 1 timme. Fick panik när jag såg resultatet av helt fel radavstånd och konstiga saker som vägrade försvinna när det hamnade i blogger. Sen dessa frågor? VAFAN?!

Vet att ni är noll intresserade av detta. Herregud jag kan skriva på egen hand.

Dock att jag tänker videoblogga imorn!

Det här är det roligaste jag vet just nu

2010-12-26T00:06:00.001+01:00

Men det var då själva fan

2010-12-13T18:36:00.003+01:00

Idioter är vad folk är. Ja, på riktigt. Det finns otaligt många personer där ute i världen som är helt jävla dumma i huvudet och en del av dem skulle jag vilja... strypa kanske. Fast inte den person jag lackade på idag, henne vill jag inte ens ta i med tång.

Jag kommer fram till kassan. Min kollega har precis haft en kund som packar ihop sina saker. Hon har gjort en retur och jag, som ansvarig, tar kvittot med en gång och signerar det. Min kollega står en bit bort och säger inte ett ljud och jag förstår ingenting. När kunden går visar det sig att hon stått och pratat i sin telefon om hur magsjuk hon är. OM HUR MAGSJUK HON ÄR?!!?!?! Vad i helvete är det för fel på människan? Vad gör hon ute bland folk? Varför ligger hon ej hemma i sängen? Om det nu var så att hon var på väg hem från jobbet eller liknande för att hon hade blivit sjuk där så åker man väl för fan inte och shoppar/lämnar tillbaka saker i butik?

Det är de här idioterna som sprider kräksjukan (och andra sjukisar också för den delen) vind för våg över vårt land. De idioter som ej håller sig hemma när de är sjuka utan tycker det är okej att gå och jobba eller bara vara ute och spankulera bland folk när man är en smitthärd. Tvättar händerna gör de säkert aldrig heller utan kletar på allt möjligt med sina äcklig bacillkroppar. Kladd hit och kladd dit. Är säkert en sån som typ pillar ut ett pepparkorn ur tänderna efter att de varit på en offentlig toalett och ej tvättat händerna, precis så. UÄK!

Det spelar ingen roll att jag var på jobbet och hon var en kund hos mig, hade jag stått i matkön på Ica och hört henne hade jag blivit lika förbannad. VAR EJ UTE MED DIN KRÄKSIGA MUN! Gå hem och be till porslinsguden istället!

Vidriga människa.

Ett två tre

2010-12-13T09:20:00.001+01:00

När livet måste läggas på is för att det ska kunna levas.

Ungefär så.

I missförstånd finns det alltid en ribba

2010-12-08T20:03:00.005+01:00

Jag försöker vara rolig. Det misstolkas och jag möts av den där kalla sidan jag är livrädd för. Hårda ord som gör ont överallt och jag som bara försökte vara lite förnulig över min glåmiga uppsyn dagen tillära. Att det inte framgick förstår jag nu och ber om ursäkt för det.

I situationer som dessa svider varje liten partikel i min kropp eftersom du på allvar tror att jag skulle vilja skriva något som skulle sätta dig i dålig dager. Det skulle jag inte. Det vill jag inte. Det kan jag inte. Precis som nu. Jag skriver bara vad jag känner och hur jag reagerar när vi två krockar och det blir fel. Vad som gör mig ledsen och så. Idag var det just tron om att jag ville dig illa som sved mest och egentligen inte det andra.

Jag är en jävla känslostorm och kommer förmodligen vara hela mitt liv. Till en viss del är det jobbigt eftersom saker kan ta så fruktansvärt hårt på mig plus att jag reagerar på, vad en del av er där ute kallar, "småsaker". Men mest är jag tacksam över att få känna, att kunna känna, och inte lyckas stänga av utan faktiskt gå igenom allt som jag gör. Och även tacksam över att kunna älska och bli hoppöst förälskad som bara jag kan.

Var reklamerar man dagar?

2010-12-08T14:56:00.003+01:00

Det börjar med att jag är låg. Humöret är ej på topp och jag vill bara ligga under täcket och gråta. Men jag rycker upp mig själv med en dusch och bestämmer mig för att åka till Thailands Ambassad med Malin för att ansöka om turistvisum.

Inlämning av ansökan: 09:00 - 12:00

Utlämning av klara visum: 14:00 - 16:00

Vi kommer dit strax efter 12 och tar en nummerlapp och inser att det är en kö på cirka 30 personer. Vi sätter oss ner. Småpratar lite med folk runtomkring som glömt ta med två foton, haft en liten spricka i sitt pass och andra saker som gjort att de inte fått ansöka om visum och vi skrattar lite gott åt detta. Byter nummerlapp med en kvinna som är där för att hämta ut ett pass och vi kommer lite längre fram i kön. Malin kilar iväg till 7eleven en sväng för att köpa något ätbart och då slår det mig, mitt i en historia jag får berättad för mig om en man som ej fick visum och skulle gifta sig om 4 dagar, att jag HAR GLÖMT MITT PASS!!! Det låg i plastfickan med alla andra dokument men nu ligger det inte där, för jag såg det inte tidigare på morgonen när jag la ner fotografierna.

PANIKEN!!!!!

Jag ringer Malin som fortfarande är på vift, möter henne halvvägs till 7eleven, ger henne nummerlappen och springer till tunnelbanan. Jag är på väg att bryta ihop men sväljer gråten och väntar. Fruängen 3 min. Det tar en evighet. Hoppar på och det känns som att allt går i snigelfart fastän tiden bara rusar iväg. Gamla Stan. Kastar mig ut ur tuben och hinner precis in genom dörrarna på Hagsätratåget när de stängs. Två stationer till. Springer hem och hittar passet på bänken i köket. Springer sen tillbaka till tuben. Hässelby Strand 1 min. Det tar en evighet. Hoppar på och hoppar återigen av i Gamla Stan. Tåget mot Mörby Centrum kommer med en gång och jag kliver på. Det går sakta, klockan tickar. Äntligen Stadion! Jag springer i snömodden med mina klumpiga gummistövlar och kommer fram till Ambassaden 12:55. Jag klarade det!

Malin har under tiden kört byteshandel med en hel hög av nummerlappar och står nu med nr 63 i handen när jag kommer in och ser att det är nr 61 som behandlas. Vilken rysare! Nöjd och belåten kliver vi fram till luckan med alla papper ifyllda och dubbla kort och pass och allt som man ska ha. Men det var tydligen inte rätt. Ansökningarna vi skrivit ut från internet är gamla och vi måste fylla i nya, så vi sätter ner oss och gör detta och blir försäkrade om att vi får hjälp när vi är klara. Men det får vi ju såklart inte eftersom de ska ät lunch och kommer tillbaka kl 14. 50 minuters väntan i ett fuktigt litet rum.

Minuterna tickar och folk som ska hämta ut sina färdiga pass börjar strömma in i lokalen. Det är vi och ett par till som inte hann lämna in sina ansökningar som står först i tur med att göra det innan utlämningen börjar. Klockan slår 14 och vi lämnar återigen fram våra blanketter, foton och pass och fan och hans moster och då visar det sig att mitt pass inte är tillräckligt stabilt och har en yttepytte spricka som gör att de vägrar att ta emot min ansökan. DE VÄGRAR TA EMOT MIN ANSÖKAN!!!! Jag håller på att tappa greppet fullständigt och vill bara skrika tusenmiljoner fula ord rakt ut så hela världen hör men det gör jag inte. Frustrationen, ångesten, hopplösheten. Jag vill sjunka genom jorden.

Det fanns inte mycket annat att göra än att åka raka vägen till polisen och ställa sig i kö med 40 nummer framför och vänta på att få göra ett nytt pass. Det var precis vad jag gjorde.

Gånger jag ville gråta denna dag: hela tiden

Antal väntande minuter: ca en miljard

Betyg på denna dag: ett stort jävla IG

Soon I'll be gone

2010-12-06T23:48:00.010+01:00

Om exakt en jävla månad sitter jag på planet över till Thailand och då är det exakt 1 timme och 37 minuter kvar tills vi landar. Sen stannar jag där i 64 dagar. Hoppar över de kallaste månaderna och låter solens strålar smeka min kropp istället för de Sibiriska vintervindarna.

p.s

Egobilder som följer säger random person inte speciellt mycket men de påminner mig om fantastiska dagar.

p.s2

Första bilden visar den otroliga likhet far och dotter emellan. Det är något med den där minen som gör det. Och hakan.

Skeden

2010-12-06T00:21:00.001+01:00

Bredvid varandra, nära. Du som en trygg sköld skyddandes min sköra kropp. Ditt huvud mellan min axel och kind. Dina armar runt min midja. Ditt ben som låser fast mitt. Tillsammans som en. Jag känner dina andetag när du värmer upp mig inifrån och ut och min hud blir känslig för minsta beröring. Din hand under min tröja. Dina läppar mot min nacke. Begäret som brinner i mitt bröst.

Jag försvinner bort.

Kortslutning

2010-12-04T16:18:00.004+01:00

Fel fel fel fel fel. Det känns fel. Inte rätt. Bara pannkaka. Hur kan det vara så? Varför skriker hela min kropp "FEL" när känslorna fortsätter svalna och hjärnan är logisk och inte vill? Varför? Jag förstår ingenting.

Det borde inte kännas fel att vi inte är med varandra.

Men det gör det.

Du

2010-12-03T09:52:00.002+01:00

Jag tänker på dig.

Glad tjej

2010-12-02T19:10:00.004+01:00

Jag älskar min tatuering. Den är så jävla fin! Var alldeles pirrig imorse när jag vaknade och undrade hur den ser ut, hur jag ser ut med den på mig, i mig. För nu sitter den där, forever and ever och jag är så glad för det. Har varit en liten solstråle typ hela dagen och dragit på smilbanden när jag stått i kassan och fått syn på den varje gång jag sträckt mig efter kundernas varor eller påsarna. Fniss.

Älskar dig Joakim. Du är bäst i hela världen.

Today, I did this...

2010-12-02T00:19:00.002+01:00

Come join us

2010-11-17T23:06:00.000+01:00

Well I'm down on my knees again and I pray to the only one

2010-11-15T23:55:00.005+01:00

Bestämde precis att jag ska lyssna så himla mycket Depeche i januari och februari att jag hamnar helt i depeche mode.

Jag knarkar dig

2010-11-14T10:07:00.008+01:00

Jag läste någonstans att psykologerna använder sig av en term som förklarar varför förhållanden som pendlar mellan hopp och förtvivlan är mest beroendeframkallande. "Slumpartad belöning" eller liknande kallas det. Det är tydligen lättare att komma ur ett lugnt, kanske "perfekt", förhållande än ur ett där "belöningar" inte förekommer regelbundet och det skapar ett beroende som sen i sin tur är svårt att bryta sig loss ifrån.

Där är jag. Jag är där så jävla mycket. Även fast jag har kommit långt från den där fruktansvärda dagen i somras och de svarta, svarta veckorna som följde så är jag långt från fri och det är jag själv som väljer att inte vara det. Eller min hjärna, min kropp, som inte väljer det. Ena stunden vill jag, andra inte. Ena stunden nöjer jag mig, andra inte. Ena stunden hoppas jag, andra inte. Och så pågår det, fortsätter det, och kommer förmodligen göra ett bra tag till.

Jag har ingen ork att stänga av helt och bli ett känslomässigt kolli och jag orkar inte intressera mig i andra nya människor för det ger mig absolut ingenting just nu. Dessa famnar jag haft runt om mig i hopp om att finna andra känslor har bara känts som taggtråd istället för varm trygghet. Inget lugn som sköljer över mig. Ingen ro. Bara flykt från något vasst jag inte kan ta mig ur och min luft tar slut.

För att få syre finner jag mig själv vandrandes tillbaka i mina fotspår, samma väg jag kom ifrån. Där kan jag andas även fast jag vet att jag vilken sekund som helst kan drunkna i den svarta sörja som rinner inuti min kropp. Men det är värt att drunkna om jag så bara får andas en minut.

Dricker en party starter

2010-11-05T20:09:00.005+01:00

Veckans träning

2010-11-04T21:15:00.002+01:00

Avklarat

Måndag: 30 min spinning + 30 min core

Tisdag: Vila

Onsdag: 60 min styrka + kondition med personlig tränare

Torsdag: 25 min kondition + 10 min mage

Oklarat

Fredag: någon form av kondition tror jag

Lördag: Vila

Söndag: 55 min body pump

Bak to the is

2010-10-24T14:23:00.003+02:00

Malin drar med mig på brunch nu. Får se om jag överlever.

Här ligger jag och ligger

2010-10-20T17:48:00.008+02:00

Tänker vara ensam nu. Inte vara ensam som i ensam ensam utan ensam som att inte ha någon att hålla kär. Det går nämligen inte. Det funkar inte. En del där ute fattar inte grejen med att vilja vara med någon och dela saker med men det har alltid varit lite av en dröm för mig. Jag fantiserar om en man och att vi ska få små söta barn och kanske ha ett hus eller lägenhet och landställe och andra tråkiga vardagliga saker som vem som ska laga mat, hämta från dagis osv. Så är det och något i mig har alltid velat det. Jag säger inte att jag ville det när jag fyllde 20 eller att jag vill ha det idag med en gång men en vacker dag så, när han finns där och saker och ting stämmer en smula, då. Jag skiter i om folk tycker jag är töntig som vill det, för så är det. Mitt hjärta är inte skapt för att vara ensamt, det finns alldeles för mycket i det som vill ut och då behövs det mer.

Men just nu orkar jag inte. Vill inte. Det är inte värt alla knivar i hjärtat och slag på käften så jag lägger ner. Plockar bort drömmen och låter det vara tomt, lika tomt som i resten av min kropp. Kanske dyker den upp igen men för nu orkar jag inte ha den i mig.

På vägen mot nytt

2010-10-10T16:30:00.003+02:00

"Du behöver en bra man. Någon som kan finnas där och följa med på resan du gör med dig själv".

Hennes kloka ord ekar i mitt huvud. Så varm och vis, kärleksfull och storsint. Hur jag lyckas finna vänner som är som hon vet jag inte. Men hon och ni andra finns här i mitt liv och jag vet inte vad jag skulle göra utan er.

Men även fast jag vet att ni är många hos och runt omkring mig är jag ensam. Mitt hjärta skriker i den nattsvarta tystnaden och jag önskar att jag var lika ensamstark som jag var tidigt i våras men det är jag inte. Det känns som att det kommer ta ett tag innan jag hamnar där igen och det känns tungt.

Kommer förmodligen vara ensam en lång period, som jag brukar, men om jag mot förmodan skulle träffa någon måste han orka och vilja följa med mig. Det här kommer inte vara lätt och jag kommer inte vara lätt men jag ska komma tillrätta, så småningom.

Hej fail

2010-10-04T23:24:00.007+02:00

Du kommer in på mitt jobb för första gången efter att vi har gjort slut. Din mening är god, du vill bara säga hej, men sist du hälsade på mig var vi tillsammans och glada, vi var kära. Lyckan som fyllde min kropp efter att du stuckit in huvudet, sagt hej och lämnat din doft på mina kläder går inte att beskriva. Men sen kom dagen då gjorde du slut. Du gav upp och sa det till mig när jag var på jobbet. Jag bröt ihop inne på lagret och låg i en stor gråthög på det kalla smutsiga golvet och sen blev det svart, mycket mycket länge.

Du kommer alltså in på mitt jobb och säger hej. Du har med dig din vän som du från första början fått mig att inte komma överens med. Vi skulle förmodligen komma överens om det inte vore för mig, eller för dig är det ju faktiskt, för situationen du satt mig (oss) i. Precis när jag blev blixtförälskad i dig talar du om för mig att jag aldrig någonsin får kalla dig för min bästa vän. Anledningen är ditt ex beteende. Hon har inte låtit dig ha tjejkompisar och skulle prompt vara din bästis. Det skär i mig när jag hör dig säga de orden. Jag får inte vara din bästa vän. Mannen jag för stunden vill dela mitt liv med och aldrig vara utan vill inte vara min bästa vän. I samma veva skaffar du dig en bästa tjejkompis och hela världen får veta det, inklusive jag. Det blir kortslutning. Det är hon du har med dig idag när du hälsar på mig på jobbet. Tjejen som är din bästa kompis. Den kompis jag aldrig fick vara.

Det första du säger är att ni funnit ett ställe som säljer öl och shots för en billig penning. Ni pratar om fylla en måndag bland mina kollegor och kunder och jag vill bara skrika rakt ut. För det första för att jag tycker det är olämpligt men för det andra, det som känns mest, för att det var det som åt upp mig inifrån när vi var tillsammans och som tog kol på mig, allt och tillslut oss. All denna fylla och krökandet hela tiden ledde till vårt slut och här ska jag stå och hålla god min när du kliver in på mitt jobb för första gången sen vi gjorde slut och pratar om billig sprit. Jag bryr mig inte om billig sprit, jag vill inte veta när du krökar din kropp livlös, jag vill inte. Varför? För att det gör ont i mig. Så fruktansvärt jävla ont. Men här kommer du in, med henne, och pratar om just precis det.

Jag frågar några andra saker men glömmer dem så fort orden lämnat min mun och försöker hålla god min fastän det känns som att jag ska svimma. Allt blir 100 ggr värre när man är på jobbet där man är blottad för alla. Jag sitter inte inne på något tryggt litet kontor eller liknande där jag kan ta emot besök jag väntar utan står mitt bland folk där alla kan se mig och vem som helst kan dyka upp, närsomhelst. Och även fast det är gott om utrymme känns det som att jag är upptryckt i ett litet litet hörn när ni dyker upp, ett hörn där det inte finns någon syre och det enda jag vill är att börja gråta men det gör jag inte. Jag biter ihop och går sen, när ni har gått, ner i personalrummet och bryter ihop.

Jag vet att du bara ville väl. Lika väl som en liten påhälsning egentligen är men det blev bara fel idag. Allt blev fel.

Ut med skiten

2010-10-04T23:15:00.003+02:00

Jag har bestämt att jag ska skriva allt här. Allt som har hänt. Allt jag har blivit utsatt för och vad jag har gjort och hur jag har reagerat. Allt ska ut.

Hold your horses

2010-09-27T10:16:00.004+02:00

Mina bröst känns som meloner. Tog precis några knäppa kort och var på väg att publicera ett par här innan jag kom på att jag inte alls kan göra det. Kan kan jag väl men jag ska inte. Herregud! Vad skulle det likna liksom?

Tuttfezt!

En fis i rymden

2010-09-26T22:15:00.002+02:00

Sitter och gråter i fotöljen. Är för svag. För svag för allt. Är så imponerad av alla mina starka och fantastiska vänner runt omkring mig men känner mig så jävla hopplös i deras närhet. Inte på det vis att jag inte vill vara med dem utan att jag inser hur liten jag är, hur nedsmulad till oigenkännlighet jag blivit de senaste åren och verkligen tappat bort mig själv.

Vill inte bli påverkad av saker som gör mig illa och som får mig att bli ledsen men jag har inte styrka nog att stå emot. Allt bara går rätt in i mig och fyller mig till brädden tills det rinner över och jag bryter ihop. Minsta lilla hinder får mig att falla och jag orkar inte mer. Hur fan gör man? Hur hittar jag mig själv och var får jag styrka ifrån?

Allt är tufft. Varenda steg varje dag.

EN TILL BILD PÅ MIG

2010-09-26T21:07:00.001+02:00

EN BILD PÅ MIG

2010-09-22T22:54:00.001+02:00

Mörk söndag

2010-09-19T18:55:00.005+02:00

Vill egentligen inte skriva om hur jag mår just nu eftersom jag vet att det bara är på låtsas, att det om säkert bara ett dygn har gått över då känslorna svalnat och sakta glidit tillbaka till insidan där de hör hemma. Men jag gör det ändå, för jag måste skriva något.

Minns förra månaden och suckar av lättnad. Då bröt jag ihop och ångesten hade mig i sitt grepp. Nu är det inte alls på samma sätt. Även om många av mina tankar framkallar jobbiga bilder så låter jag dem inte ta över, helt. Jag inser efter en liten stund att det bara är trams och sätter stopp. Men sen räcker det med en liten liten sak för att jag ska bli ledsen igen och så börjar det om på ny kula. Men som sagt, ingen ångest med (h)järngrepp och jag lyckas bryta av.

Förutom att jag väcktes alldeles för tidigt och att hyllan jag köpt är trasig vet jag vad som triggat min pms och orsakat min nedstämdhet idag. Jag finns där hela tiden men det finns gränser för hur mycket jag orkar ta. En del saker borde jag helt enkelt inte behöva utsättas för. Så är det.

Videoblogg 50 - Chips

2010-09-10T20:47:00.003+02:00

Lite kusliga filmer jag väntar på och längtar efter

2010-09-09T18:33:00.005+02:00

Klämmer in en lite kuslig serie också.

Längtheten!

The Walking Dead

Lever (ö)livet i Årsta

2010-09-02T22:45:00.002+02:00

Det bränns inte

2010-09-01T23:08:00.003+02:00

Här ligger jag och tänker på att hjärtat mitt inte längre grinar lika illa. Jag håller mig avskärmad från att veta saker som jag vet gör mig orolig i själen men just precis nu, när jag vet vad som pågår ikväll, kommer jag på mig själv med att inte känna speciellt mycket. Ingen sur underliggande ton av avsmak eller svidande kanter runt hjärtat. Inget.

Visst känner jag att skölden är uppe och på sin vakt men förut kunde den inte ens stå emot en tillstymmelse av smärta. Allt föll med en gång, jag föll med en gång, rakt ner i törnbusken med sina vassa taggar.

Men inte nu, inte ikväll. Det kanske kommer bli ordning på det här tillslut ändå?

Sista gången

2010-09-01T18:21:00.002+02:00

Det är tomt här nu. Det ekar.

Det är inte längre min lägenhet.

Flyttlass

2010-08-30T23:29:00.005+02:00

Nu har jag flyttat ut ur min lägenhet. Sitter med min mac i brorsans soffa och han ligger och spelar Fall Out bredvid. Har även två taxar halvt om halvt i knät. Fan vad vi har släpat, kånkat och burit i kväll. Fyra flyttkartonger, fyra stora påsar med kläder, fyra Ikeapåsar, nio 10l lådor med kläder och skor, minst fem matkassar och så en hel hög med skräp som tog 20 min att lämna på återvinningscentralen och min säng och jaaaa halva livet.

Finns fortfarande saker kvar som blommor och annat smått och gott. Men det tar jag i morgon och på onsdag. Nu dör jag av tröttma. Typ.

Hejdå? Hejdå.

2010-08-29T19:40:00.003+02:00

Min situation är nu ca 100% vemodig. Det är sista natten i min lägenhet och jag vill sätta mig mitt på golvet och gråta. Min första riktiga egna lägenhet kommer inte längre vara min om två dagar. Vi har haft det fint i femochetthalvtår men nu är det över och allt jag kommer ha kvar är minnen. Men minnen är bra. Och fina. Och jag har många, både bra och dåliga.

Vill inte sova ensam i natt. Vill ha någon bredvid mig som gör att allt inte känns så tomt och öde här. Någon som gör att det inte ekar lika mycket när jag pratar med mig själv.

Alltså.

Min lägenhet.

Were under the sheets and you’re killing me

2010-08-27T02:04:00.004+02:00

Kom inte och säg

2010-08-25T16:38:00.004+02:00

Jag kommer aldrig skylla på andra för hur jag mår. Det finns dock händelser i mitt liv som lett till saker jag gjort och beslut jag tagit som inte gynnat mig. Dessa händelser och de personer som är inblandade kan man se på som orsaker, men jag kan inte skylla på dem. Jag har själv valt att agera på de sätt jag gjort även om jag sällan förstått vad det är jag egentligen sysslat med förrän i efterhand och att det i många fall inte var speciellt bra för mig.

Jag är bara glad att jag nu efter ett par år med ångest kan relatera till händelser i mitt liv och faktiskt se var saker och ting i mitt sätt att bete mig har börjat. Var alla dessa små frön har såtts och grott till växter som i sin tur blivit den djungel jag nu sitter fast långt inne i. Förut kunde jag inte ens nämna en sak som fick mig att må dåligt. Inte. En. Enda. Sak. Nu kan jag räkna upp ett par. Vara konkret.

Det gör ont när folk antar att jag försöker lägga över mitt liv på andra, att saker som hänt är andras fel och inte mitt. Det är det sista jag gör även om jag kan formulera mig dumt ibland. Jag vet att det är mig det är fel på och att jag får ta ansvar för mitt eget liv.

Det är en lång bit kvar, men jag försöker.

I don’t look back still I’m dying with every step I take

2010-08-23T23:14:00.006+02:00

Jag kan läsa mina inlägg om och om igen, flera gånger, när som helst. Är ni också så? Som mig? Fastnar i det man själv har skrivit och blir lite paff av det man lyckats förvandla till text? Jag tänker sällan ut inläggen i förtid, de som handlar om mina känslor, och är sällan medveten om det som kommer ur mig förrän efteråt och då blir jag sådär paff, konfundersam och ibland lite stolt. Jag skäms inte att säga att jag blir lite stolt, ibland. Jag måste få bli det, måste få tycka om mig själv. Måste lära mig det.

Jag måste ta hand om mig själv.

Varför är det så in i helvetes jävla svårt?

Stanna i mig

2010-08-22T18:27:00.005+02:00

Vill att du ska vara hemma hos mig när jag kommer hem. Möta mig med din stora famn, pussa mig på pannan och säga att det finns mat om jag är hungrig. Men jag skulle inte vilja äta.

Jag skulle lägga mig i soffan och be dig göra mig sällskap så jag får drunkna i din närhet. Andas in dig och försvinna från livet. Ha dig i mina lungor tills du letar dig ut i resten av min kropp och rakt in i mitt hjärta. Ha dig där för evigt. Känna dig överallt.

Konstgräs up my ass

2010-08-22T16:45:00.005+02:00

Sitter på golvet på något jävla konstgräs i en gång på Malmös tågstation. Kanske heter den Centralstationen men det vet jag inte så jag väljer att inte kalla den för något. Har ätit en halv burgare från Burger King och en halv påse pommes, mer gick inte ner. Tänker äta pannkakor på tåget sen om det nu finns några. Kommer det säkert inte göra bara för det.

Här tog jag en paus för att äta upp den andra halvan påse pommes, som var kall.

Vi ska åka andra klass hem vilket vi inte riktigt förstår oss på. Hellre andra klass ner och första klass hem när man är trött och behöver tas omhand men nej nej. Inte den här resan inte. Nu blir det mindre utrymme och en massa konstiga people överallt. Om det är singelsäten kan jag tänka mig att ta singelsätet i vårt sällskap. Japp. Jag är mamma på den här resan så jag bestämmer och jag bestämmer att jag tar singelsätet om det finns. Så! Då var det bestämt.

Ser ni. Jag bloggar igen. Helt sjukt. Jag försöker mig på det här lite sakta men säkert. En dag i taget, kanske blir det 10 inlägg idag, kanske blir det bara två. Det är ingen som vet ännu. Nu borde jag sluta skriva en massa strunt och göra något helt annat. Typ prutta.

Grått inne grått ute osv etc

2010-08-22T11:06:00.004+02:00

Ligger i sängen på hotellrummet. Allt känns grått här nere. Grått, öde och tyst. Kanske för att vi bor i någon av de mest fula byggnader jag någonsin skådat eller kanske bara för att det är grått, öde och tyst här.

Vi hr ätit frukostbuffé. Jag blev inte tillfredsställd men det gick ner ett par mackor, en pannkaka, en halv bacon och lite äggröra. Två glas juice. Mitt ressällskap tillika entertainers bjöd till flera skratt under intagandet av den fattiga frukosten, även den långa killen med stort K. Men nu har jag rymt upp till ensamheten igen. Vill gå ut på stan och köpa en tröja eftersom jag glömde packa ner något att ha på mig idag, dagen efter, men affären jag ska besöka öppnar inte förrän 12.

Hålet i bröstet är fortfarande kvar. Det skaver i kanterna och skriker efter att få fyllas igen. Inte med kärlek men med något som gör att det slipper vara där, finnas kvar. Jag antar att det dröjer. Antar att jag kommer fortsätta längta efter honom. Han jag vill vara med mest av allt men inte får.

Det gör så förbannat ont.

Malmoe

2010-08-21T20:37:00.004+02:00

Ligger på hotellrummet i staden jag inte satt min fot i hela mitt vuxna liv. Nu ska jag ut. Eller jag ska snarare hoppa in i taxin som ska ta mig till Debaser. Kanske borde jag promenera. Kanske inte.

Om jag bara hade vetat

2010-08-06T15:31:00.006+02:00

Ibland önskar jag att jag inte åkte hem till honom den där helgen för att se så många avsnitt av Lost tills vi somnade. Att jag låtit det vara över efter de där två daterna vi var på och som det faktiskt var just då, över. Men det gjorde jag inte. Jag var nyfiken och hade ingen press på mig och sen bar det av av bara farten. Jag var fast. Han fick mig att slappna av och känna mig trygg i att verkligen vara omtyckt, att äntligen få känna att jag kanske är en person man kan falla för och tycka om, vilket fick mig att släppa sargen och våga känna.

Nu började jag gråta och tappade fokus helt. Skriver något annat/mer en annan dag.

Okej jag kanske vill att det tar och händer något spännande nu med en gång

2010-08-06T10:26:00.004+02:00

Felsång när den är som bäst

2010-08-02T20:33:00.005+02:00

Det finns ett par låtar på jobbet som verkligen suger och när jag hör dem om och om igen varje dag börjar jag tillslut tycka om, eller låt mig refrase, börjar jag tycka de är roliga. Varför? Jo, för jag ändrar enstaka ord i texterna och helt plötsligt låter det som att artisterna sjunger något helt annat.

I "Beautiful Monster" sjunger Ne-Yo den här vidriga lilla refrängen:

She's a monster

Beautiful monster

But I don't mind

Om man, som jag, byter ut "monster" mot "mustard" blir allt genast mycket roligare. Kolla själv!

She's a mustard

Beautiful mustard

But I don't mind

Nu får ni en läxa. Klicka på länken till spotify eller youtube och lyssna. Visst sjunger han "beautiful mustard"? VISST?!??!

Hahahahaha!

Vill man va fin får man lida pin

2010-07-31T01:32:00.002+02:00

Joråsåatte. 14 tim med jävligt tight bh utan axelband är ingen lek ska jag säga er.

Glöm kärt barn har många namn

2010-07-20T10:50:00.003+02:00

Det är slut och jag kallas inte längre för Tits McGee, mitt absoluta favoritsmeknamn genom tiderna. Jag kan inte skriva något just nu för jag har brutit ihop totalt. Ångesten har tagit mig i ett skamgrepp och jag gör allt för att lyckas fungera nu.

Jag kommer tillbaka och då blir det förmodligen mörkare än det någonsin varit.

Kärt barn har många namn

2010-07-12T22:17:00.003+02:00

Nuförtiden lystrar jag till dessa smeknamn:

Babe
Tutte
Flussis
Bebe
Nusse
Tits McGee

Naked day

2010-06-30T12:30:00.004+02:00

Idag är jag naken. Jag vaknade naken och tänker somna naken. Ska försöka att inte klä på mig på hela dagen och än så länge har det gått bra. Jag har kissat naken, spelat spel naken, värmt mat i micron naken, ätit mat i sängen naken (som nynes på den förträffliga crazy woman bilden), kollat på serier naken. Det bästa av allt är att dagen inte är slut och jag kommer fortsätta göra massvis med saker naken. Som att diska naken och städa naken och duscha naken.

What a day!

Jag har varit/är upptagen med att:

2010-06-28T14:37:00.002+02:00

fira födelsedagar
ha sex med min pojkvän
se alla matcher i fotbolls VM
dricka alkohol
stöka ner i min lägenhet

?

2010-06-03T22:29:00.001+02:00

Nu har jag inte hört ett ljud från honom på 8h 29m.

Känns ju sådär va.

Follow me everywhere

2010-06-03T20:18:00.001+02:00

Twitter snor sjukt många blogginlägg från mig, eller från er snarare. Twittrade precis ett briljant blogginlägg men det skulle kännas så dumt att dubbelposta. Eller vill ni att jag gör det? Eller vafan, skaffa twitter och garva hela dagarna? Eller?

Eller?

Fuck life

2010-06-03T09:21:00.004+02:00

Måste bajsa, duscha, äta, fixa mig och hänga upp tvätt innan jag ska till jobbet och det är 30 min kvar tills jag ska gå. Försökte mig på verktyget att hålla mig sysselsatt denna morgon men det lyckades inge bra och jag har blivit handlingsförlamad istället.

Jag sitter nu i den sits där jag skäms över min ångest igen och det gör att allt blir 10 gånger värre. Som det är precis just nu vet jag inte från vilket håll jag ska attackera just det här vilket gör situationen svår. Det fullkomligt exploderar i mig från ingenstans och oförberedd som jag är blir allt pannkaka. Jag tror att det ligger en stark rädsla under allt, rädslan att förlora om jag inte kan vara den person jag förväntas att vara. Att jag måste förhålla mig till saker även fast de går mot mina principer. Är det så? Jag vet inte.

Jag hade ju kontroll? Vad hände?

Spit or swallow?

2010-05-31T09:42:00.004+02:00

Idag blev det en sån tandborstning där man har noll kontroll över skummet. Det fullkomligt väller ur käften på en och det enda man kan göra är att fortsätta borsta, lutad över handfatet och låta det vita rinna åt alla håll och kanter.

Spotta? Kommer inte på fråga!

Men det var då själva faan

2010-05-31T09:01:00.004+02:00

Vad fan är det med folk och högertrafik? HÅLL TILL HÖGER!!! Hela jävla dagarna möts jag av folk som inte kan hålla sig på rätt sida vid möte. Det gäller överallt, trottoaren, mataffären, på gymmet, i tuben, ÖVERALLT! Ni driver mig till vansinne!